Sofieodmak

Saker händer hela tiden. Inget märkvärdigt utan vardagliga aktiviteter som fyller schemat och suger ur mig all min energi. När jag har många järn i elden och känner mig stressad blir jag ofta känslosam. Pga detta, en begravning och en föreläsning senaste veckan skulle jag vilja påstå att jag fått en ny syn på livet. Att höra en prästs heliga ord om hur "livet är en gåva" gick mig rakt in i hjärtat. Det är så sällan vi stannar upp, super in luften och känner glädjen av nuet- av att leva- av att uppskatta livet och sina nära och kära. Varje möte är så himla viktigt. Att bemöta, respektera och uppskatta.

För mig är det viktigt att man släpper in människor i sitt liv. Jag själv skulle beskriva mig som en väldigt öppen person, och föredrar när folk i min omgivning bjuder in en i sina liv. Det ger oss en ärlig chans att ta lärdom av varandra och kunna ge hänsyn och sympati för en annan människa. En nyckel till den sociala kompitensen! Njut av att få ge dina nära kärlek och omtanke. Ta vara på varje minut, varje dag - ditt liv!

Idag fick vi i skolan besök av en man vid namnet Tobias Rawet.
Rawet är jude och upplevde i sina tidiga år andra världskriget och alla dess hemskheter, såsom koncentrationsläger, hunger, döden, misshandel, barnarbete etc. Att ha fört ett samtal tillsammans med någon som upplevt allt det där som du så länge fått inprintat i ditt huvud - Allt det hemska, alla bilder, alla filmer, alla långa texter i läroböckerna- gav mig plötsligt en helt ny bild, på allt. På kriget, på historian, på männsikan, på samhället, på världen och på livet. 

Rawet stod hos oss här idag, men för några år sedan var han där. Han är verkligen en man med skinn på näsan. En man som upplevt något fruktansvärt, men lärt sig att uppskatta livet och utnyttja sin historia på bästa sätt - genom att dela med sig av händelsen. Att han föreläste för oss idag var ett mirakel med tanke på vilka förutsättningar han en gång hade. Han hade tur! Turen att få leva detta underbara liv.

Tack för att jag får leva!