Sofieodmak

Sofie Helena Ödmark

Det finns inte ord för hur mycket du betyder för mig. Sedan första dagen i sexårsverksamheten har du haft en mycket speciell plats i mitt hjärta och den kommer alltid att förbli din. Jag har vetat sedan första dagen vi träffades att vi ska vara vänner hela livet, och det står jag fast vid. Jag tänker inte släppa dig ur min själ, aldrig någonsin vad du än säger eller tycker!


Sitter just nu och lyssnar på Romeo med Shebang smilet går upp till öronen på mig, medan jag samtidigt gråter inombords. Jag gråter inombords utav lycka, lycka för att jag fått äran att lära känna en sådan fantastisk vän som du. En underbar människa som jag alltid kan lita på, alltid kan berätta sanningen för oavsett vad det handlar om.


Våra minnen, vi har så otroligt många minnen tillsammans. Kommer du ihåg när du fick ”ryggskott” när vi städade mitt rum? När vi skulle storstäda ditt hus, skulle sätta på kaffe och sedan tappade ut hela burken med kaffe och sopade det under mattan ihop om att ingen skulle märka högen som låg där? Första gången jag skulle sova hos dig, vilket slutade med att Morgon skjutsade hem mig och vi sov på varsitt ställe? Och gångerna vi lekt affär, du skulle alltid sitta i kassan och jag skulle handla, det var så det var. Det finns så många fler minnen att ta upp att det skulle ta flera dagar att skriva ner dem.


Från att smilet var uppe till öronen på mig så rinner tårarna längs mina kinder. Jag saknar dig så otroligt mycket. Var tog våra mysiga eftermiddagar med mellis och film vägen, sitta och snacka skit med Sussie, och att bara mysa? Saknar dig så sjukt mycket att det värker i mitt hjärta. Vi kom ifrån varandra ett tag i 5:an och det är någonting jag inte kan förlåta mig själv för att det hände. Vår vänskap blev aldrig som den en gång varit, och det är synd! För det var en sådan otroligt fin relation vi hade. Jag säger inte att den inte är fin nu, men den kunde ha varit mycket bättre. Jag är bara så sjukt glad över att jag fick tillbaka dig efter det jag gjorde, att du förlät mig och tillät mig att komma in i dit liv igen.


I skolan, vi var ett radarpar. Du och jag, vi var helt okrossbara! Ingen kunde rubba oss från varandra. Flams på lektioner, bibblan för att skriva ut arbeten innan lektionen vilket gjorde att vi kom för sent några gånger. Men vad tusan gjorde det? Vi hade ju i alla fall varandra, vi var inte ensamma! Den där gången vi hade varit nere hos Rolle om jag inte minns fel, och vi var försenade till lektionen men vågade inte öppna dörren för att vi var rädda att läraren skulle bli sur. Samma där, vi hade i alla fall varandra så vad hade det gjort om läraren hade blivit sur? Ingenting!


Du är en sådan otroligt fin människa, och det är någonting du absolut inte får glömma oavsett vad som händer. Du har ett hjärta av guld och vet alltid hur man ska göra i olika situationer, du är en riktig guldklimp! Det är tack vare dig som jag är människan jag är idag, självständig och stark. Utan all din hjälp och ditt stöd hade jag varit kvar där nere i ingenstans och hoppats på att någon skulle komma och hämta mig. Men med dig vid min sida behövdes inte det, i’m up from downunder, och det är tack vare dig.


Tårarna bara flödar längs mina kinder och jag kan inte få någon hejd på dem. Säger det ytterligare en gång, så otroligt glad att vi fann varandra första dagen i skolan. Och där kan vi nog tacka våra mammor lite som kände varandra redan innan. 


Tack för att du kom in i mitt liv, och platsen du har i mitt hjärta kommer du alltid att ha oavsett vad som händer! Det skulle inte gå att beskriva, även om jag satt uppe dag och natt för att förklara, med ord eller bokstäver hur mycket du betyder för mig, hur mycket jag älskar dig. Du är underbar!


Din, bara din,
Jennifer Elisabeth Hultberg