Sofieodmak

I fredags fick jag ta ledigt från skolan för att ta farväl av min älskade Rune. Är otroligt glad för att jag tog intiativet till att åka ut till Vätö på hans begravning. Begravningsceremonin höll till i Vätös Folkets hus, i ett stort rött hus långt ut på landet, bort från cilivisationen. Vita dukar och porslin var fint uppdukade på bord, placerade i U-form. Längst fram stod ett bord, omringat av blommar och ljus, och en bild på Rune i centrum. Att se bilden, då han ler, då han var glad var oerhört jobbigt. Att lyssna på musik som påminde om hans personlighet var fruktansvärt. Att höra officianten prata om honom, fick mig att förstå hur mycket han betydde och hur mycket jag saknar honom. Den dagen skänkte jag många tårar.

Alla minnen, alla somrar tillsammans med dig, är någonting jag aldrig kommer glömma. Du kommer alltid finnas i mig, i alla lägen. Vår skärgårds Ö kommer sakna någonting somrarna framöver. Jag vet att det är för att du är borta! Du finns inte längre kvar. Våra minnen ska liva upp vardagen. Jag ska tänka på dig. Jag kommer alltid att vara din pärla, du ska förbli min sol. Jag ska alltid tänka tillbaka på minnerna från fjol, och bilden av din unika mustach ska jag ha med mig varje dag. Jag både gråter och ler av minnena av dig Rune. Vila i frid !